Bulgarien 2014

Tjenare, eller zdrasti som det heter på bulgariska!

Som ni märk har jag inte uppdaterat bloggen på över 1 vecka och det här beror på att jag varit utomlands, nämligen närmare bestämt i Bulgarien. Den här gången var det frågan om ett IR-läger och IR är en grupp med de bästa finlandssvenska orienterarna. Vi steg tidigt upp måndagen den 14.4, för att vara exakt klockan 4.10 så att vi skulle hinna till flyget som gick kl 6.30. Väl framme i Sofia, Bulgariens huvudstad möttes vi av en skön sommarvärme, förhoppningarna om en fin vecka steg till 100. Snart märke vi dock att vädret inte skulle stå på våran sida, och så gott som varje dag regnade det eller var väldigt dimmigt/molnigt.

 Träningarna var mycket krävande och terrängen var mycket annorlunda en den vi är vana med här hemma i Finland. Vi hann träna många olika teknik träningar, bl.a kurvträning, sprint, stafett, läger mästerskap på långdistans och medeldistans och en moment bana med t.ex korridor. Dessutom vandrade vi en dag nästan 7 timmar i bergen och kom till 34 km när vi fått uppleva nederbörd i alla former. 

I början hade jag svårt att få orienteringen att löpa på och det blev stora bommar. Mot slutet av veckan började jag få kontakt med både karta och terräng och de sista träningarna gick väldigt bra. Eftersom vi bodde och tränade på över 1100 meters höjd tror jag att lägret var en bra uppladdning för junior VM-kvalet på veckoslutet, nämligen FinnSpring.

Lägret var väldigt lyckat, allt fungerade som det skulle och det var endast några som blev lite förkylda. Sällskapet var förstås det bästa och en rolig och mycket givande veckan var det. Tack till alla som gjorde lägret så bra!

 (Alla bilder är inte mina egna, credit: Patric Kronberg)

+

dagens motivational quote:

Läkare/Fysioterapi

Shalom!

En idrottares värsta dröm är att inte kunna utföra sin sport mera. Det andra värsta är då man är skadad och inte kan utföra sin sport på en tid. Sån tur har jag bara råkat ut för det senare. Jag har nämligen haft penikka, valpsjuka eller benhinneinflammation, kärt barn har många namn eller hur det nu sen är. Penikka innebär att vadmuskeln växer för snabbt och börjar klämma på benhinnan som inte växer så snabbt och då blir det ömt bredvid smalbenet, som leder till att det gör ont då man springer (en mycket enkel beskrivning på penikka).

Allting började egentligen förra hösten då det började kännas konstigt i mitt högra ben. Eftersom jag aldrig förr haft varken några problem med benen eller skador visste jag inte vad det var och fortsatte glatt att springa resten av tävlingarna tills säsongen tog slut. När tävlingarna tog slut hade jag så ont i mitt ben att jag hade svårt att gå. Du kanske undrar varför jag inte gick till en läkare då mitt ben bara blev sjukare och sjukare. På den frågan har jag inte riktigt ett bra svar, egentligen bara ett svepskäl. Jag tycker inte om att gå till läkare. Jag är en mycket privat person och tycker inte om att man tittar och petar på mig. Dessutom är det omöjligt att kunna beskriva sin smärta. Det gör ont, punkt slut. Min morbror är dock läkare så han konstatera att jag definitivt hade penikka och sa att jag inte skulle springa på några veckor så skulle det bli bra sen. Jag tog hans råd och lät bli att springa på 2 ½ månad. De här månaderna var säkert de värsta i mitt liv hittills. För en person som bara vill röra på sig och springa, men nu istället måste hitta på alternativ träning för att upprätthålla fysiken.

Vintern kom och det snöade massor så istället för att springa kunde jag skida. När snön smalt och orienteringssäsongen just skulle börja ville jag inte att penikkan skulle komma tillbaka så jag gick till en fysioterapeut. Han visade hur man kan tejpa med kinetisk tejp och så gav han några övningar som jag skulle göra. Tävlingarna började och jag hade inga problem med mitt ben. 

Under våren och sommaren och hösten sprang jag massor och jag var riktigt nöjd med min säsong. Det var inte förrän tävlingarna tog slut och jag alltmer började springa på hårt underlag som problemen började. Nämligen mitt ben var sjukt igen, den här gången var det dessutom inte bara mitt höger ben utan också mitt vänster ben. Eftersom jag haft penikka förra året tänkte jag att det måste vara det igen, så jag slutade springa. Efter att ha vilat en tid, testade jag att springa lite men snart gjorde det ont igen. Ungefär så här fortsatte det hela vintern, att det var lite sjukt, men just så mycket att jag inte ville att det skulle bli värre. När jag slutligen nu var på läger i Danmark satte jag ner foten och bestämde mig för att boka en tid till läkaren och så blev det. Förra fredagen klockan 15.00 steg jag in hos en ortoped och det tog honom inte mer än 15 minuter att diagnostisera mig med penikka (igen...), berätta orsaken varför jag får penikka, skriva ut en remiss till en fysioterapeut och sätta mig i kön till röntgen. Sen var det bara att gå hem och känna sig dum för att inte ha gått till läkare tidigare. På måndagen fick jag tid till fysion. Han vände och vred mina ben åt olika håll och till slut konstaterade han att jag har "hitaasti syttyvä pakara". Med mig när jag gick från fysion fick jag 2 par stödsulor, några rörelser som jag skall göra varje dag 2 gånger och hopp. Om 1 månad skall jag tillbaka till fysion och då skall han kolla om rörelserna hjälpt och om jag fortfarande har ont i benet. Jag håller tummarna uppe och hoppas nu på det bästa, att jag ska slippa penikkan för gått. Med det här sagt dagen motivational quote:

Årets första tävling

Hola!

Förra veckoslutet blev det mycket orientering då jag först på lördag deltog i en av OK77s (min förenings) lägers träningar och på söndagen var det dags att öppna tävlingssäsongen också här i Finland. Karjaan Ura ordnade nämligen sin årliga vårtävling Billnäs medeldistans. Fastän tävlingen heter Billnäs medeldistans ordnades den inte alls i Billnäs utan i Fagervik. Det var lite nervös före tävlingen eftersom det är så lång tid sedan man senast stod på startsträcket men nervositeten gick snabbt över, då det inte var fråga om någon värdetävling. 

Bild från O-Ringen 2013

Att beräkna tiden för att göra sig färdig har aldrig varit min starka sida, så också den här gången fick jag lite bråttom till start. Jag är ändå stolt för jag kom ihåg att ta med allt till start, alltså kompass, emit (grejen vi orienterare använder för att bevisa att vi varit på alla kontroller), kontrolldefinitonsfodral (en "plastficka" där vi lägger en papperslapp som berättar vid en hurudan punkt kontrollen ligger vid), klocka, pulsbälte, gps och säkerhetsnålar (för att kunna sätta fast nummerlappen).

Bild från Turku Sprint Cup deltävling 1, 2013

Orienteringen flöt på riktigt bra i början av banan, fastän det var tungt att springa, antagligen på grund av min förkylning som jag fick efter att jag kom hem från Danmark. Vårtävlingarna brukar inte gå så bra, eftersom jag brukar glömma bort att läsa kartan och bara springer utan att alls tänka efter. På det här planet har jag gått mycket framåt och jag kunde hålla i orienteringen bra. När det endast var 2 kontroller kvar kom min klubbkamrat Jonis springandes till samma kontroll som jag och började tala med mig...! Det finns en outtalad regel att man absolut inte får prata med varandra i skogen, för annars händer det som hände just mig. Han berättade att han bommat jätte mycket och jag försökte låtsas som om inget. Men förgäves, min koncentration var redan bruten så på nästa kontroll blev det en ganska stor bomm, på ungefär 3 min. De här 3 minuterna var de avgörande för jag förlorade vinsten med dem och fick nöja mig med en 6:e plats. Trots allt en helt bra placering, som jag var nöjd med, för att det ändå gått så bra.

IR-läger Sälen 2013

Förutom att orientera handlar orienteringstävlingarna om att umgås med sina vänner från hela landet. När den senaste tävlingen dessutom var förra hösten var det länge sedan man såg sina kompisar, så man har mycket att prata om. Så med det sagt dagen motivational quote:

AV-läger

Tjena!

Ni som läser min andra blogg vet redan att jag varit på läger i Danmark, men för er som inte redan vet det tänkte jag nu berätta om det. Lägret var alltså ett AV-läger från den 21-28.3. AV står för aluevalmennus, vilket i sin tur i praktiken betyder en vald grupp av de bästa unga orienterarna i Finland. Till verksamheten hör ordnade träningar och läger. Lägret började egentligen redan torsdagen den 20.3 då största delen av lägerdeltagarna åkte iväg från Åbo med Sverige båten till Stockholm. De fortsatte sedan med buss genom hela Sverige till Danmark. Jag som däremot inte ville sitta i buss i måånga måånga timmar flög till Köpenhamn först på fredagen, varifrån jag sedan tog tåg till Helsingör. I Helsingör deltog vi alla i Danish Spring, en tävling med 3 deltävlingar, en sprint på fredag, en medeldistans på lördag och en långdistans på söndag. Tävlingarna gick inte så bra men vad kunde jag egentligen förvänta mig då jag inte kunnat springa på hela vintern p.g.a min penikka. Det var i alla fall jätte roligt att för första gången på länge orientera, fastän det blev många bommar (misstag).

Efter tävlingarna fortsatte vi mot Silkeborg, där vi skulle tillbringa resten av lägret. På programmet stod det sedan 2 träningar per dag. Terrängen i Silkeborg var mycket annorlunda än den vi sprang i på Danish Spring. Tävlingscentralen på lördag och söndag låg vid en flera kilometer lång sandstrand, vilket i sig säger en del om terrängen. Mycket sand, emellanåt täta partier med kortvuxna trädbuskar men också jätte fina öppna områden, där det bara var att springa så hårt benen bar och dessutom inte så mycket höjdskillnader. I Silkeborg var det raka motsattsen, med mycket höjdskillnader.

Under veckan sprang vi en introduktions träning, så att vi skulle få en uppfattning om terrängen, några kurvkartsträningar, med de gröna, täta partierna utsatta, ett par sprintar, en träning med slingor (korta 1-1,5 km långa banor) och så hade vi en dagsutflykt till stranden, där vi sedan sprang 2 träningar bland sanddynerna. Träningarna var tekniskt krävande och terrängen rolig. Intressant att få springa i en ny terräng, då jag aldrig förut varit i Danmark och orientera. De allra svåraste träningarna klarade jag bäst, antagligen därför att jag tog det tillräckligt lugnt. Det var i alla fall roligt att inse att jag faktiskt kan orientera fastän det varit så lång paus under vintern.

På fredagen var det tyvärr dags att åter igen packa sina saker och sätta sig i bussen. Den här gången tog vi sikte mot Frederikshavn för att ta båten till Göteborg. När de andra sprang 2 tävlingar ännu i Sverige, tog jag flyget från Göteborg hem för att hinna läsa på mina prov.

Som en slutsats kan jag väl konstatera att lägret var en bra början på orienteringssäsongen och att jag lärde känna många nya jätte trevliga människor. Nu kan jag dessutom räkna Danmark till listan över vilka länder jag har orienterat i.

+
Dagens motivational quote:

Hej jag heter Katja!

Hej!

Jag heter Katja och är en 17 år gammal flicka från Esbo, Finland. Till min familj hör mina 3 bröder min mamma, min pappa och min katt. Jag går i Mattlidens gymnasium och skriver studenten nästa vår. Orsaken varför jag skriver denna blogg är för att jag älskar att röra på mig, jag satsar på att börja äta vettigare och för att jag tycker att det skulle kunna vara roligt att dela med mig av mina bravader.

Till mina hobbyer hör scouting och orientering. Orientering är något jag älskar väldigt, väldigt mycket. Därför har jag också bestämt mig för att satsa till 100 % på orientering och förhoppningsvis kommer jag att nå mina mål genom att placera mig bra i nationella och internationella tävlingar. Mera om mina mål för ni höra senare. Måst ju på något sätt hålla mina läsare intresserade.

Alltså här på bloggen kommer du att kunna läsa om min träning, mina tävlingar och annat som hör ihop med motion. Dessutom kommer jag att försöka lägga upp några inlägg nu och då om hälsosam mat och fitness i allmänhet, så att jag bara inte blir för självcentrerad. ;) Förutom allt det här tänkte jag lova mig själv att så gott som varje dag lägga upp ett citat som på något sätt har att göra med motion, hälsa eller träning. Som du kanske märker tänker jag förse varje inlägg med någon trevlig (eller mindre trevlig) bild. Hoppas du tycker om vad jag skriver, så att du kommer tillbaka och läser mina följande inlägg också och kommentera gärna om du har något att påpeka eller säga.

Dagens motivational quote