Hej!
Som en öppning på säsongen var det dags för FinnSpring i Salo. För att göra det ännu lite speciellare var det den första av 6 uttagningstävlingar för junior VM. Junior VM löps i år i Bulgarien på samma ställe där jag tidigare var på läger. Klassen på VM är D20 vilket betydde att uttagningarna också förståss gick i D20. Klasserna i orientering börjar från D10, sedan stiger det med 2 års mellanrum, D12, D14 osv. Det här betyder att jag vanligtvis springer i D18, men som sagt var uttagningen i klassen D20 så det var bara att tänka positivt. Jag hade ju ingenting att förlora. Nervös men målmedveten sprang jag iväg till starten. Anlände till start och så pep startklockan.
Sträckan var en ca 7 km lång långdistans i kuperad terräng. För att göra det ännu lite tyngre var det dessutom ganska varmt. Orienteringen flöt på ganska bra och jag spikade de första kontrollerna. Efter dricka-kontrollen i början var det en vägvalssträcka som jag funderade vilken jag skulle välja, höger eller vänster runt. Det blev vänster, vilket förstås var det lite långsammare. Ingen stor fara skedd så det var bara att fortsätta.
Nästa del av banan var kontrollplockning, vilket betyder många kontroller på ett ganska litet område. De gick helt bra och nu var det bara ett långt avstånd och sen inte så långt i mål. Det långa avståndet var svårt och jag funderade och spekulerade vilket vägval som skulle vara det bästa. Vågade inte dra runt längs vägen och gjorde istället ett dumt vägval som jag tappade en del tid på. Dessutom blev det en liten miss genast efter det också då jag trodde att en stig var ett stup. Kravlade upp för den sista uppförsbacken och sedan var det bara slutspurten kvar.
Nöjd med mitt lopp gick jag och printade ut mellantiderna och till min stora förvåning låg jag bland de 10 bästa och det var endast några flickor kvar ute i skogen. Nervöst väntade jag på de sista och när de kommit i mål blev mitt slutliga resultat en 8:e plats, trots mina misstag. Äntligen insåg jag att jag faktiskt kan klara mig om jag bara lyckas få allting att stämma.
Drömmen och driven om att någon gång få en sådan här medalj satt runt halsen växte enormt och det kändes inte mera som en dröm utan som ett mål...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar